Säsongsanalys 2022
Här kommer en kort genomgång av säsongen 2022 i Ettan, såväl överlag som sett genom Piffens röda glasögon kryddade med all möjlig statistik.
Detta är alltså inte Pargas IF:s officiella åsikter som framförs utan siffrorna är sammanställda och tolkade av en slumpvist utvald lagledare i serien.
I början lite allmän statistik över serien, sedan kör vi några reflektioner för varje lag, och avslutar med lite mera om Piffen.
Siffrorna är inte officiella, och vill inte heller påstå att de är helt felfria, men ganska riktgivande är de nog. Sedan hur man tolkar dem är upp till var och en. I slutet hittar vi en intervjun med Stefan Strömborg om den gågna säsongen.
Läs och njut, säsongen 2023 är snart här.
Anders Karlsson, Lagledare
Hur många mål gjorde lagen?
Här ser man att topplagen var de lag som gjorde flest mål, och PePo, Piffen och KPV gjorde minst!
Vilka spelare gjorde mest mål i serien?
Mika KTP 15
Adam Larsson EIF 13
Aleksi Ristola JäPS 12
Irfan Sadik PePo 10
Simo Roiha TPS 10
Severi Kähkönen Jaro 10
Oskari Sallinen EIF 10
Topi Keskinen MP 10
Olli Jakonen TPS 9
Aleksi Tarvonen KTP 9
Målskyttar Pargas IF
Gezim Voca 7
Matias Lahti 3
Yoonis Muse 3
Benjamin Heikkinen 3
Emre Vezir 2
Kajus Svanberg 2
John Adolfsson 2
Vilka spelare var effektivaste sett till speltiden?
Här är seriens top10-spelare uträknat på hur många mål de i genomsnitt gjort per spelade 90 minuter. För att komma med måste man ha gjort minst 2 mål. Alhaji Gero kom med i mitten av augusti för FF Jaro och smättade in mål i sex raka matcher vilket gav honom ett snitt på 1,68 mål / 90min. Mika och Adam Larsson gjorde mest mål i serien men var också mycket borta (Mika skadad och Larssons otroliga form före flytten till Ilves) och det syns på grafen.
Aleksi Ristola som hade tredje mest fullträffar spelade också mera än de ovannämnda vilket gjorde att hans snitt blev på 0,50
Från Piffen var Emre Vezir bäst (0,35) följt av Kajus Svanberg (0,34), Gezim Voca( 0,32) och Benjamin Heikkinen (0,22). Paulus Kopperoinen gjorde ett mål under den sista matchen vilket gjorde att hans poäng kom till 0,61 med ett gjort mål.
Hur var målskillnaden i de olika lagen?
Statistiken talar för sig själv, de tre lagen som åker ner till Tvåan nästa år hade en målskillnad på -32 (Pargas IF) -16 (PK-35) och -22 (PePo). De tre lagen som stred om första platsen hade klart bästa målskillnaden. JäPS åkte på storstryk mot Gnistan 10-1 i maj samt 4-0 mot Ekenäs och 6-0 mot Kotka i september vilket gjorde att på de tre matcherna var deras målskillnad -19. Något som ses starkt på deras slutliga målskillnad.
Hur många spelare använde de olika lagen i de 27 matcherna.
Man skall väl inte ha för få spelare, men att använda för många är inte heller bra. I snitt använde lagen 27,6 spelare under säsongen. Det som sticker ut är förstås att SJK använde nästan 40 spelare, samt att seriens två bästa lag TPS och KTP använt minst spelare, 21 respektive 24 spelare. Vi ligger på snittet i denna jämförelse
Hur mycket spelade öppningselvan av matcherna?
Skulle inga byten göras så skulle man komma upp i 26730 minuter (på 27 matcher). Här kan man nog läsa ut bredden på trupperna. Piffen och PePo har gjort byten mycket senare än övriga lag. Ett lag som sticker ut är JäPS som gjort sina byten betydligt tidigare än andra lag, men där ligger också grunden i mycket av deras taktik, som krävde mycket
fysiskt av spelarna, så var man också beredd att göra tidiga byten för att kunna hålla ångan uppe. Kan här också ligga en del i förklaringen till TPS lilla svaghet. Öppningselvan spelat mycket och inte minst använda spelare, ger inte möjlighet till en aktivare spelstil än motståndarna.
Lagens ålder
Tittar man lagens medelålder, och nu är det inte truppens medelålder vi tittar på, utan det vägda medeltalet, dvs medelålder beräknat på spelade minuter. SJK är klart yngst (20,4) medan TPS och PK-35 de mest rutinerade vars vägda medeltal ligger båda på 27,1. Vårt tal ligger på 22,9 vilket tränare Stefan Strömborg länge under säsongen förespråkat om. I vissa matcher låg medeltalet på knappa 21 år där äldsta spelaren var 97-födde Ville Pirhonen som i matchen mot Gnistan. Laget inkluderade också flera 03-födda spelare där Kajus Svanberg kanske tog mest asnvar för sin åldersklass. Även 05-födde Aaron Westerlund slapp och göra sin debut bort mot JäPS i juli. Våra två senaste kontraktspelare Vincent Ducander (född 2006) och Oliver Blomqvist (född 2007) fick ta del av säsongen då de satt på bänken borta mot Gnistan i september.
Hur många spelare spelade alla matcher?
Detta kanske inte säger så mycket, men berättar i alla fall om spelare som hålls friska, och inte är varningsbenägna.
Yoonis Muse PIF (i öppningen 27), Lassi Nurmos KTP (27), Roope Huhtala PePo (27), C Chantzopoulos KPV (27), Nuutti Laaksonen MP (25), Jim Myrevik Jaro (21), Daniel Rantanen TPS (20), Yoshiaki Kikuchi Gnistan (20)
I Piffen var närmast detta Frans Grönlund med 26 matcher, och Daniel Enqvist med 23 matcher.
Vem fick då mest speltid?
Beräknat i speltid förväntas nedanstående spelare figurera i statistiken. Om man spelat fulla minutrar så skulle man ha 2430 minuter.
Roope Huhtala PePo 2430
Charlampos Chantzopoulos KPV 2430
Lassi Nurmos KTP 2350
Yoonis Muse PIF 2344
Fabian de Abreu Gnistan 2332
Harri Heiermann KPV 2323
Frans Grönlund PIF 2295
Yassin Daousssi EIF 2205
Väinö Vehkonen MP 2194
Nuutti Laaksonen MP 2185
—
Daniel Enqvist PIF 2065
Kasperi Nevä 1988
Olli Hakanpää 1980
Hur fult spelade lagen?
I snitt drog lagen på sig 52 gula och 2 röda kort under säsongen. Här spelar ju förstås också in på grund av vad man fått korten för. Skulle intressera hur många av dessa som är ”taktiska”, ”normala” eller ”onödiga protester”. Har en känsla av att vi varit lite för snälla och dessutom tagit för många i den sista kategorin.
Man skulle ju kunna tänka sig att de sämsta lagen drar på sig mest varningar, och så är kanske fallet med PK-35, men både vi och PePo har varit ganska snälla. KTP kanske utnyttjade detta smartast. Sett till egna erfarenheter av motståndarna, så överraskar det nog inte alls att JäPS utmärker sig i denna statistik. Men här kan vi nog tuffa till oss lite.
Våra gula kort togs av
8 Gezim Voca
4 Kasper Nevä
3 Matias Lahti
2 Frans G, Daniel E, Yoonis M, Benjamin H, Roope K, John A, Samir A, Niklas R
Det röda tog Tomas Hradecky en regnig kväll på Kimpinen.
Publiken
Det intressanta var först och främst att se hur mycket publiksiffran skulle öka från division 2 till Ettan. Med glädje kan vi meddela att vårt snitt ökade med hela 55,4% från 256 (2021) till 398 (2022). Detta kan vi då i alla fall hålla nästa säsong om inte öka till nästa säsong eller hur?
Top3-lagen har ett publiksnitt som är i en klass för sig. För en stor del av lagen sjönk intresset i fortsättningsserien jämfört med grundserien, vilket i och för sig kan förstås. Några plock ger vid handen att exempelvis seriefyran EIF inte har det underlag som behövs för ligan, enbart 9:e högsta. I grundserien. Vårt medeltal sjönk med hälften i fortsättningsserien, men då ska vi komma ihåg att TPS-matchen höjer medeltalet. Så därför är medianen kanske det bästa måttet. Vårt snitt på 434 (medianen 334) i grundserien, och totalt 398 personer skall jämföras med föregående säsongs medeltal på 256 (median 231).
Ett annat sätt att se på publiksiffran är att se hur bortalagen attraherat hemmapubliken. Det vill säga hur mycket publik det var i lagens bortamatcher, vi kan se att på Piffens bortamatcher fanns det i medeltal en publik på just över 800 personer. Här ser man dessutom skillnaden i medeltalens och medianens kraft, då KPV:s bortamatch inföll i TPS jubileumsmatch.
Avslutningsvis går vi igenom de olika lagen med några personliga reflektioner:
1. KTP
17 vinster, 4 oavgjorda, 6 förluster
På basen av vad jag sett så gick seriesegern och därmed ligaplatsen till helt rätt plats, även om en del av mina sympatier ligger i det svartvita lägret i Åbo. KTP visade på en stabil form, sedan då man slutligen hittade den. I enbart 4 matcher släppte man in fler än 1 mål. Då man dessutom gjort mål på bred front så inte är detta nån överraskning. Man har alltså 6 spelare som gjort minst 5 mål. Andra halvleken var KTP:s styrka.
2. TPS
15 vinster, 7 oavgjorda, 5 förluster
TPS blev slutligen tvåa i serien, även om man själv förväntade sig en serieseger, och där kanske den stora stötestenen i sig själv ligger. Många dolkar har satts i ryggen på tränaren, men på basen av det jag sett, så kan nog spelarna titta sig själva i spegeln en lång stund. I många matcher har spelarna sett ut att vara lite övermodiga och slöa. Speciellt mot de ”lätta” lagen som vi, PePo och JäPS, som var beredda att kämpa och springa, så tappade man allt för många poäng. Klarast i minnet är förstås en ljuvligt sval match i Kuppis. Det att energi saknats kan kanske delvis beskyllas på att man inte roterat tillräckligt. Okej man har nog roterat från match till match, men inte på tillräckligt många spelare. Man använde ju minst antal spelare av alla. Nu händer säkert en hel i laget, för matcherna fortsätter på samma nivå även nästa år. Att man inte liksom KTP var dominant i andra halvlek tyder på att man inte fysiskt sätt var dominanta.
3. FF Jaro
15 vinster, 5 oavgjorda, 7 förluster
Jaros säsongsavslut gjorde att de nästan kom i kapp toppduon. I egna ögon var Jaro det lag av topptrion, som vi hade svårast med. Jaro har sin egen stil, som är i tuffaste laget, vilket i mina ögon hänger ihop med den envishet ortsborna besitter på gott och ont. Statistiken stöder detta med att de hade sex spelare som under säsongen var avstängda. Många av spelarna är unga, så framtiden för laget är ljust.
4. Ekenäs IF
10 vinster, 8 oavgjorda, 9 förluster
Ekenäs IF slutade på fjärde plats, relativt långt bakom. Nära en ligaplats (som man siktat på) var man aldrig, hur man än ser på saken. I själva verket skall man vara nöjd över en plats i övre slutserien. Det som avgjorde det stavas Adam Larsson. Disciplinen har heller inte varit den bästa, då hela 10 spelare varit avstängda, och då är inte kvalmatchen inräknad. Jämna matcher spelade, men man har lyckats bättre än motståndarna den sista kvarten.
5. KPV
9 vinster, 9 oavgjorda, 9 förluster
KPV var nu det första laget som vi i båda matcherna var med spelmässigt och resultatmässigt. KPV var kanske det lag som spelmässigt spelade som man utan förkunskap kunde tänka sig att spelet i Ettan var. Stabilt och bra mittenlag i serien. KPV blev femte med negativ målskillnad, och sista kvarterna i båda halvlekarna var de mest ödesdigra. Var det trots allt orken som tröt?
6. JäPS
10 vinster, 4 oavgjorda, 13 förluster
JäPS var det lag av nykomlingarna som klarade sig bäst, men att man skulle ta sig till övre slutserien överraskade nog alla. De lyckades överraska alla lag, med sitt rätlinjiga tuffa spel. Likt Wimbledon i England på 80- och 90-talet, lyckades JäPS skaffa sig en massa fotbollsvänner, eller så inte. Som division ett-lag i Finland fungerar man oftast som en språngbräda för spelare på väg uppåt. Tyvärr så tror jag inte att så är fallet med denna spelstil. Hur många av Wimbledon-spelarna tog steget uppåt? Nu byter man tränare i JäPS inför nästa säsong, så vi får se vad det betyder, en mera spelande trupp som klarar sig sämre 2023? Slutet på första halvlek verkar varit problematisk, vilket ju kan tyckas lite konstigt. En statistisk egenhet man hade var att fem spelare var avstängda i minst 2 matcher.
7. Gnistan
11 vinster, 7 oavgjorda, 9 förluster
Gnistans säsong var tudelad, man inledde bra och såg ut att vara på väg mot övre slutserien, men så kom juli och cash-in-säsongen och deras två bästa (?) spelare försvann åt olika håll. Sedan var segrarna inte många, men och andra sidan så var relegering aldrig nära heller. Så månne man fick det man ville, men hur var det med publiken? Varför så många mål i andra kvarten?
8. MP
10 vinster, 6 oavgjorda, 11 förluster
MP inledde också någorlunda bra, men juli månad var nattsvart. Länge såg man ut att åka ur serien, men på något sätt hittade man tillbaka. MP har också ett ungt och utvecklingsdugligt lag, så får se hur långt de går nästa säsong.
Ganska jämna perioder har man lyckats leverera, men många mål åt båda hållen i den sista kvarten.
9. SJK Akatemia
9 vinster, 8 oavgjorda, 10 förluster
SJK var ett typiskt akademilag, där man bytte spelare oftare än en man byter kalsonger. Använder man 39 spelare så betyder det nog lite att det är lite lotteri vem som kommer emot. I värsta fall får ett lag möta ett halvt ligalag, och ett annat får möta ett lag utan ligaspelare. För vår del var bortamatchen i Seinäjoki just en sådan nitlott. Hur som helst så tycker jag inte att akademilag ska få spela på denna nivå, men nu spelar seriens yngsta lag här även nästa år, men det är inte vårt problem…
10. PK-35
8 vinster, 7 oavgjorda, 12 förluster
PK-35 är kanske det lag som imponerade minst både spelmässigt och spelarmässigt. Det var seriens äldsta lag och det kanske syntes på planen också. Serien slutade i nedflyttning, och får se om vi får möta dem nästa år igen. Det som man kanske mest saknade var en riktig målkung. Halva matchen har man generellt sett hängt bra med, men mot slutet har man tappat det, konditionen?
11. PePo
7 vinster, 6 oavgjorda, 14 förluster
PePo spelade för första gången på denna nivå, och man hoppades kunna klara sig kvar, men det visade sig vara en övermäktig uppgift. Det som skiljer oss från både PK-35 och PePo är att dessa båda två lag har kunnat få med sig poäng från jämna matcher. Anfallsmässigt var PePo för beroende av Irfan Sadiks mål. Samtidigt kan man fråga sig vad de ätit i pausen, för genast efter den har man inte varit med i matchen.
12. Pargas IF
5 vinster, 1 oavgjorda, 21 förluster
I tabellen ser vi när i matchen vi gjort och släppt in mål. Första halvlek ser helt ok ut, men andra halvlek är inte bra. Det är då vi släppt in de lätta målen. Fast man kan tycka att vi sprungit mera än motståndarna, så kanske vi varit för trötta och då har de lätta målen kommit. Men här är en point för tränarna att titta på.
I snitt förlorade vi med dryga 1-2 per match, och så kändes det, förutom en period i september. Faktum är att av säsongens 21 matcher förlorade vi 11 med ett mål. Övriga lag spelade omkring 5 oavgjorda matcher medan vi fick med oss enbart en oavgjord.
Hört från publiken är att vi borde skjuta mera men tittar man på de totala skotten i matcherna så reflekterar de varken poäng eller gjorda mål, men det gäller ju att göra mål. Oftast brukar ju det förlorande laget nog ha mindre skott och det har vi också. Dock kan man ju pröva från halva planen om man så vill för att göra ”statistiken finare”. Här kan tilläggas att matchstatistiken saknas för detta från två matcher (SJK och Jaro borta).
Totalt tog vi då bara 16 poäng, men har vi spelare som varit på planen vid alla poäng som tagits? Jo det är faktiskt hela 6 spelare som spelat i de matcherna: Frans Grönlund, Daniel Enqvist, Kasperi Nevä, Yooni Muse, Olli Hakanpää och John Adolfsson. I övrigt har våra spelare fördelat speltiden så här:
Så här har speltiden fördelats på Piffen-fostrade, finsk fostrade och utländska spelare. Så i snitt har vi haft 1,5 Piffen-spelare på planen per match. Om vi kör enligt förbundets räknesätt för hemmafostrade spelare, dvs spelare under 20 år, som representerat klubben i tre år, så stiger procenten från 13,% till över 30%! Tittar man på hur många spelare i junioråldern vi haft på planen så är minuterna 4454 och andelen 16,8%, dvs knappa 2 per match.
Det att vi på planen haft inhemskt fostrade spelare över 94% sett till spelade minuter, betydde att vi var bästa i denna kategori i Ettan, och belönades av förbundet för det med 5000 euro. TPS, som var tvåa kom upp till 86,6% och MP 84,8%. Seriens snitt var 76,7%.
Vi gjorde alltså i snitt 1,19 mål mindre än motståndarna per match, det vill säga GDG (Goal Difference per game). En spelare som spelat alla minuter skulle då ha -1,19 i GDG, och Yoonis ligger då ganska nära det, men lite bättre med -1,08. Men vilka av våra spelare ligger på ett bättre GDG?
-0,43 Ville Pirhonen
-0,58 Benjamin Heikkinen
-0,78 Akim Sairinen
-0,79 Niklas Rantanen
-0,86 Olli Hakanpää
Denna statistik understöder den allmänna synen att det var synd att Benjamin och Akim lämnade oss i juli. Skadan på Nicke är ju även ur denna synvinkel också väldigt beklaglig.
Detta var en säsong som trots resultaten var trevlig att få uppleva, speciellt då de båda TPS-matcherna. Ett speciellt tack går till staff och spelare, som säsongen igenom lyckades hålla uppe den fina arbetsmoralen och humorn, trots allt turbulent som hänt under säsongen. Ett stort tack också till alla i klubben som ställt upp för att göra att evenemangen kring matcherna varit perfekta. Sist men inte minst även ett tack till våra supportrar och fans. Det man inte kommer att sakna är 12 timmar i buss, trots resesällskapet… Totalt blev det 7450 km i buss.
Här kommer då den perfekta punkten att avsluta säsongen 2022. Vi avslutar den med en perfekt bild om hur spelsystemet ser ut framöver.
