1956 – 1960

1956

Livaktigheten ser ut att öka. Juniorernas antal i träningssammanhangen stiger och även tränar frågan tycks kunna ordnas, då vasabon Lars Tång flyttar till Pargas mot höstkanten. Inför nästa spelsäsong tar han hand om seniorernas träning medan Helge Blåberg, Engle Casén, Bertel Isaksson och Reidar Grönroos sköter juniorerna. Träningen inleds strax efter års skiftet huvudsakligen utomhus. Men när seriespelet inleds låter framgångarna, atminstone för I laget, vänta på sig länge alltför länge! När matcherna är avverkade står det klart, att Piffen åker ur landskapsserien och det är dags att börja om från början igen. II laget vinner sin zon men finalen blir på grund av en tidigt påkommen vinter ospelad. A-juniorerna är för få för att räcka till för ett ordinarie lag. B-juniorerna blir andra i zonen och C- och D-juniorerna sjunde på sitt håll.  Bedrövelsen i fotbollslägret är förvisso stor. Under sommaren besöks Pargas av Stockholms Polisens IF som vinner en vänskapsmatch mot Piffen med 4-1. Också ett danskt B-juniorlag (Bagsvaerd) besegrar PIF-juniorerna inför Pargaspublik (4-2). Man har planerat en resa till Slite och Gotland men dels på grund av representationslagets svaga spelförmåga, dels på grund av sviktande ekonomi, annulleras alla planer. Närmast som en följd av den vågdal fotbollen befinner sig i rent kvalitativt, väcks frågan om bildandet av en specialförening för bollsport. Initiativtagare är representanter för AIF-föreningen Paraisten Rehti, vilka också sammankallar ett diskussionsmöte kring frågan. Mötet besluter att gå in för en särskild bollklubb och man tillsätter ett arbetsutskott, som skall arbeta vidare med projektet. Pargas Idrottsförening bereds tillfälle att skriftligen uttala sig och efter grundligt över vägande avstyrker man förslaget, som härmed också helt förfaller. Fotbollen skall fortsättningsvis rulla inom traditionsrika Piffens ramar…

Med denna säsong lägger veteranen Bertel Johansson definitivt fotbollskängorna på hyllan. En av föreningens färgstarkaste spelare drar sig härmed tillbaka. Bengt Gustafson koras till årets bästa idrottsman inom föreningen och erhåller en inteckning i Bergsrådet Emil Sarlins stora Björnpokal. För utmärkta insatser får Reidar (»Grädde») Grönroos och Guy Karlsson (B-junior) belöningspokaler, skänkta av Pargas Kalk. Sektionsstyrelsen: Bertel Johansson (ordf.), Ingram Myhrberg, Henry Fagerholm, Tor Christiansson, Sixten Karlstedt och Tom Vanne.

1957

Lars Tång fortsätter som tränare för I laget. och träningen sköts föredömligt. Under högsäsongen tränar man tre gånger per vecka och inleder kretsseriespelet välförberedda. Och efter segrar i samtliga matcher och med en övertygande målkvot (372) spelar man igen upp sig till land skapsserien. I distriktsserien går det inte fullt så bra man får nöja sig med en tredje plats i serietabellen efter TPS II och Kimito SF. I det nybakade landskapsserielaget medverkar Rainer Johansson, Ruben Öhman, Per Henrik Nyberg, Carl-Erik Johansson, Lasse Mäenpää, Bjarne Lindholm, Bo Söderlund, Bertel Isaksson, Aimo Öhman (20 mål), Tancred Johansson, Erik Johansson, Börje Hildén, Bengt Gustafson, Harry Ramstedt, Per-Erik Isaksson, Helge Blåberg, Bertel Karlsson, Björn Mattsson, Kurt Karlsson och Rolf Lindblom. II laget: Ove Lindström, Rurik Palm, Lars: Tång, Bo Söderlund, Nils Karlsson, Göran Olsson, Bertel Karlsson, Helge Blåberg, Ingmar Vikström, Guy Vikström, Harry Ramstedt, Kauko Lindroos, Bengt Gustafson, Per-Erik Isaksson, Kurt Gestranius, Erik Johansson, Georg Stenbacka, Ralf Lindblom och Kurt Karlsson.
A-juniorerna förmår inte ställa upp ett eget lag, men B-juniorerna har gott om rekryteringsmaterial: Kaj Lievendahl, Sune Gustavsson, Jarkko Jokinen, Kurt Karlsson, Guy Karlsson, Sune Strandholm, Kurt Bergman, Jyrki Jokinen, Per Henriksson, Göran Karlsson, Kaj Bergman, Björn Mattsson, Carl-Erik Johansson, Björn Nyström, Bo Söderlund, Lasse Mäenpää och Jan-Erik Eriksson. C-juniorerna spelar bara tre matcher och utklassas av motståndarna med målkvoten 18- 2. D-juniorerna däremot visar gott gry och förlorar endast mot SalPa (0-1). Medverkande: Anders Lönnqvist, Bruno Lindell, Börje Laaksonen, Tore Strömborg, Jyrki Jokinen, Mårten Malmlund, Alf Söderholm, Tommy Lindholm, Boris Söderlund, Bror Blomqvist, Åke Lemberg, Kaj Mickelsson och Rainer Salin. Ruben Öhman och Jyrki Jokinen belönas med årets spelarpris. I sektionsstyrelsen är Helge Blåberg ny ordförande med Tor Christiansson, Tom Vanne, Bengt Gustafsson, Lars Tång (som ersätter bortflyttade Ingram Myhrberg) och Henry Fagerholm.

1958

Vid årsmötet i februari övertar Bertel Johans son på nytt ledarskapet för sektionen och i styrelsen inväljs Guy Henrichson, Tom Vanne, Helge Blåberg, Per-Erik Isaksson, Caj Bäckström och Tor Christiansson. Verksamheten präglas redan under vårvintern av stor livaktighet med Lars Tång, Helge Blåberg, Rainer Johansson och Bengt Gustafson som tränare. Av dessa lämnar emellertid Lars Tång tränaruppgifterna, då han på sensommaren átervänder till Vasa. Avsaknaden av en ordinarie tränare talar snart igen sitt tydliga språk och framgångarna kan man snart bara drömma om. Och förlusten av Bertel Isaksson, som övergår till Abo IFK, gör minsann inte heller situationen bättre.

En nedflyttning från land skapsserien är ganska snart ett dystert faktum. Och att B-juniorerna måste avbryta seriespelet på grund av svag träningsvilja och bristande lagsammanhållning är än mer beklagligt. D-juniorernas seger i serien med målkvoten 60-2 i tio matcher är måhända säsongens största och enda ljuspunkt. Sin ekonomi klarar man med hjälp av en nyårs- och en påskdans i föreningshuset samt ett populärt skinklotteri.
Rainer Johansson, I lagets kapten, ges i år titeln bästa fotbollsspelare och får föreningens hederspris. I sommarens byaserie vinner Norrby med laget Tommy Lindholm, Fjalar Vikström, Alf Silfver, Kaj Sundell, Tore Strömborg, Mårten Malmlund, Bertel Lehtonen, Bengt Rantala, Christer Blomqvist, Bjarne Silfver och Karl-Johan Holmberg.

1959 

Sektionens livaktighet har under det gångna, 45:te verksamhetsåret varit glädjande stor. Verksamheten präglas av uppryckning inom bollsporten, kanske då främst fotbollen, som ju senaste säsong nådde s.a.s. botten. Detta försök till uppsving slog väl ut och vad representationslaget i fotboll beträffar, är samtliga medverkande värda en eloge för träningsflit och goda insatser i såväl tävling som övrig verksamhet. Statistiken visar att 72 träningstillfällen arrangerats och dessa har besökts i medeltal av åtta spelare. Vidare arrangerade sektionen i samarbete med Pargas Kalks Roddare ett träningsläger i Nagu, Pensar. Lägret, som pågick i tre dygn under pingsthelgen, bevistades av ett 20-tal seniorspelare och blev en fullträff ur alla synvinklar sett. I träningssyfte har sektionen förevisat två fotbollsfilmer, den ena Brasiliansk karuselle.
I kretsserien var målet givetvis klart, d.v.s. att vinna och gå upp i landskapsserien. Seriesegern satt dock långt inne och det fordrades omspel mot starka Dalsbruks Jäntevä innan den var vunnen. Tidigare i serien hade Piffen blivit nedsab lad med hela 6-0 av samma lag i Dalsbruk och när också omspelsmatchen skulle gå på samma plan var det med något blandade känslor laget ställde upp till kamp. Spelarna samlade sig dock föredömligt och kunde med sitt optimistiska spel bärga hem segern med 3-2. Av övriga matcher kan här nämnas segrarna över Pallo-sepot och TPK i Finlands-cupen. I sin tredje match blev laget utslaget av Abo IFK, som vann så knappt som med 1-0 (självmål!). En ålandsturnering anordnades tidigt på sommaren, en tidpunkt. som för Piffens del var olyckligt vald. Laget som åkte ut, var inte det slagkraftigaste, inhöstade. braknederlag 1-6 och 0-9 mot Mariehamns. IFK och IF Finströms Kamraterna.
Den av Åbolands Järn donerade vandringspokalen i B- och C-juniorfotboll erövrades i år för alltid av Åbo IFK, som vann båda matcherna med 4-1. För första gången möttes föreningarnas D-juniorer i spel om den av f.d. landslagsmålvakten Armas Karlsson donerade vandringspokalen och här tog våra yngsta juniorer sin första inteckning med segern 2-0. Årsberättelsen har ett stänk av optimism och fortsätter: »Under det gångna året har sektionen varit synnerligen aktiv i akt och mening att stärka föreningens ekonomi. Härvid kan omnämnas två danser, första maj-festen, påsklotteriet, pappersinsamlingen, fotbollssupporterklubben och skinklotteriet samtliga evenemang ekonomiskt framgångsrika. Antecknas bör att lejonparten av pappersinsamlingen utfördes av sektionens yngsta juniorer, som förtjänstfullt ihågkoms med små pris. Stöttepelarna i I laget är otvivelaktigt Bertel Isaksson (lagkapten) som har återvänt under hemföreningens fana, Carl-Erik Johansson. (27-målsskytt) och Henry Vikström. Flitigast i elden i II laget är Greger Pahlman, Kurt Bergman, Torsten Lindroos, Kurt Karlsson, Harry Ramstedt. (lagkapten) och Ove Lindström. Varken A- eller B- juniorerna representerar föreningen i seriespel, men C- och D-juniorerna desto aktivare. Tore Strömborg, Märten Malmlund, Ole Cederholm, Bror Blomqvist (lagkapten), Bo Gustafsson och Bjarne Karlsson medverkar i de flesta matcherna för C-juniorerna medan Tommy Lindholm (lag kapten), Carl Mattsson, Harry Henriksson, Tage. Engman, Reijo Tuomi och Arne Stenius är flitigast i den yngsta klassen. Tommy Lindholm framträder som ett synnerligen tekniskt spelarlöfte och svarar för hela 21 av D-juniorernas 27 mål i nio matcher!
Styrelsen: Tor Christiansson (bandyordf.), Caj Bäckström (fotb. ordf.), Guy Henrichson, Henry Fagerholm, Helge Blåberg, Per-Erik Isaksson och Reidar Grönroos.

1960

Träningen för I lagets vidkommande inleds den 18 januari och man är fast besluten att kämpa för åtminstone ett förnyat kontrakt i landskapsserien. Huvudansvarig tränare är igen Helge Blåberg, som får verkligt sakkunnig hjälp i tränaren Knut (Kinna) Gustavsson från Sverige, då han besöker Pargas några gånger under vårvintern för att instruera I laget. Laget får i Hilding Karlsson, som lämnar Rehti, Roger Lindberg, som kommer från Hangö IK och Ulf Packalén (Packelio), som flyttar från Åbo IFK tre goda förstärkningar.
De noggranna förberedelserna inför spelsäsongen till trots, inleds seriespelet mycket snöpligt. Man samlar bara en poäng i tre inledande matcher och framtidsutsikterna ter sig dystra. Men särskilt i höstomgångens matcher förmår man rycka upp sig och noterar hedersamma 3-3 mot Åbo IFK, 15-0 mot Reima och 4-3 mot Turun Teräs. Och när så serien äntligen är till ända, har man med tolv poäng säkrat sin plats i samma kategori för nästa säsong. Matchen mot Teräs förtjänar här ett citat ur ÅU: »Piffen som i sin sista match i landskapsserien mot Turun Teräs ställdes inför det smått hopplösa, nämligen att tvingas ta båda poängen för att få vara med i leken också nästa säsong, infriade sina supporters förhoppningar genom att vinna med siffrorna 4-3, halvtid 2-21. Hemmalaget som gav sitt yttersta var värda segern. För bästa insats i Piffen belönades höger halven Pelle Isaksson med spelarpris». Skribent är signaturen Q, alias Guy Henrichson.