1946 – 1950
1946
Den nya idrottsplanen blir klar för användning, men detta faktum kan inte bota den iögonen fallande stagnation i verksamheten som nu inträder. Fjolårets träningsflit finns inte och seriematcherna går dåligt. Varken juniortränaren Bertel Johansson eller seniorernas ledare Ami Karlsson, rår just nu på situationen. Men av erfarenhet vet de, att ett dödläge i idrottssammanhang ofta mycket snabbt förbyts i entusiasm och snabb uppryckning. De fortsätter därför sitt osjälviska, frivilliga arbete. För att finansiera en olycksfallsförsäkring, som nu för första gången tecknas för I lagets spelare (Pontus Lemberg, Börje Engblom, Åke Johansson, Göran Lindqvist, Bertel Johansson, Ingram Myhrberg, Torsten Wahlstén, Oiva Sulonen, Kauko Lindroos, Nils Söderström, Helge Blåberg, Toivo Laaksonen, Jens Westén, Kurt Lemberg, Sulho Engström och Tor Hakalax årets nyförvärv från TPS och representationslagets målvakt) föranstaltas en frivillig penninginsamling. Resultatet blir 7.050 mk. Av landskapsseriematcherna förmår man vinna bara en och II laget orkar inte ens med detta i distriktsserien. För B-juniorerna och pojklaget går det dock något bättre och här bokför man faktiskt ett par matchsegrar. Totalt kommer lagen att spela rätt få matcher och bara fyra vänskapsmatcher finns med säsongprogrammet.
Mötet med Öreby Idrottssällskap från Sverige inför en publik på omkring 800 pargasbor blir otvivelaktigt sommarens största fotbollshändelse. Öreby IS gör en matchturné i södra Finland i slutet av juni och spelar också mot Hangö IK, Ekenäs IF och Åbo IFK. Sektionen svarar för alla praktiska arrangemang kring svenskarnas turné. I Pargas vinner Öreby med 2-0.
Sedan 1939 har inga matcher spelats om Levi Landéns Byapokale, uppställd som vandringspris i pojkfotbollsserie (under 19 år) mellan ortens byalag. Kamperna upptas nu på nytt i Piffens regi och med Ove Lindström som lagkapten hem för Parsby-pojkarna liksom år 1939 pokalen. Den ifjol planerade matchen mot Hangö IK om Centrumpriset kommer i år till stånd och efter en lättvunnen fight tillfaller pokalen Piffen för alltid. För att stimulera till fortsatta duster mellan Piffen och Åbo IFK donerar prosten John Wikström en vandringspokal (fotboll och bandy) om vilken man börjar kämpa fr.o.m. följande säsong. Sektionsstyrelsen: Ami Karlsson (ordf.), Arvid Karlsson, Nils Bergenwall, Toivo Laaksonen, Sulho Engström, Oiva Sulonen, Göran Lindqvist, Tor Christiansson och Kauko Lindroos.
1947
För att eventuellt råda bot på den stagnation i aktiviteten man noterat under förra säsongen, anställs Åke Liljedahl från Stockholm som tränare för ca två månader. Och det är med tillfredsställelse föreningsledningen noterar hans fasta, nästan hårda grepp i tränaruppgifterna och verkningarna av hans instruktioner syns ganska snart. Spelarna växer sköter sin träning exemplariskt och en synnerligen god laganda fram. De fem olika lagkombinationer, som kan uppställas, spelar hela femtio matcher, av vilka blott femton slutar i förlust. I landsskapsserien förlorar I laget bara en poäng (mot Åbo IFK) i höstomgången. IFK-matchen är helt visst värd utrymme i detta sammanhang och PK:s matchreferat belyser många intressanta sammanhang: Höstfinalen i landskapsserien mellan Piffen och Åbo IFK slöt rättvist oavgjord efter att Åbo i halvtid haft ledningen med 1-0. Matchen gick i typisk cupstil och den ena rafflande situationen avlöste den andra. Åbo vann lottningen och valde medvind. Piffen tog det oaktade initiativet och prövade Auramo (IFK:s målvakt) med ett flertal skott. Efterhand gled dock spelet över på Piffens planhalva och försvaret var hårt pressat. Isaksson i hemmaburen fick vid ett par tillfällen visa sin duglighet men efter 33 minuter tog Åbo rättvist ledningen på ett vackert skott där Isaksson var totalt utan chans. Piffarna spelade fullkomligt huvudlöst och Åbo-spelarna härjade efter behag men kunde inte öka sin ledning utan halvtid ingick med 0-1. I andra halvlek hade en del omplaceringar gjorts med Piffen-elvan, vilka skulle visa sig bliva utslagsgivande för matchen. Åbo-kedjan visade sig dock farlig och efter 16 minuter ökade de sin ledning till hela 2-0. Flertalet trodde väl nu att matchen var avgjord, men Piffen kom med en berömvärd spurt och efter 32 minuter reducerade Myhrberg påpassligt till 1-2. Bengt Gustafson ledde nu sin kedja utmärkt och hade bl.a. en nick i ribban. Piffarna arbetade förtvivlat för utjämning och i 38 min. var utjämningen klar genom Bengt Gustafson, som slog till direkt utan chans för Åbo-målvakten. Endast ett par minuter återstod och Piffen gjorde allt för att bärga båda poängen, men resultatet 2-2 stod sig tiden ut. I Åbo laget var h.b. Casagrande, c.f. Johansén och h.y. Söderström de bästa. Piffen hade sina bästa i c.h.b. Lindqvist samt i kedjan Bengt Gustafson och Ingram Myhrberg. Hela laget är dock värt en eloge för den grandiosa upphämtningen, men lagspelet lämnade en hel del övrigt att önska. Domaren Olavi Ojama dömde gott. Sagt av Liljedahl: Hade verkligen väntat seger, men som matchen gestaltade sig man vara mer än nöjd. Piffarna tycks ha väldigt svårt att förstå markeringens betydelse samt det lugna markspelet. Roligt att se konditionsträningens resultat. Det var nog den som till 90% gav den ena poängen.
Mähända är det genom Åke Liljedahl man får nya kontakter med klubbar i Sverige. Enköpings. IF, Hagalunds IF och Stockholms Spårvägars IF kommer på besök och det är bara Enköping som lider nederlag mot Piffen.
Någon svarsvisit i Sverige kan emellertid inte arrangeras, trots ivriga försök, främst beroende på att de svenska föreningarna inte har ekonomiska resurser att garantera Piffens vistelse i Sverige. Prosten Wikströms vandringspris stannar tills vidare i Pargas, sedan PIF vinner tre och spelar oavgjort mot IFK i en av fyra pokalmatcherna mellan I och II lagen samt juniorlag.
De spelare som medverkat i I lagets samtliga 21 matcher erhåller intressepris vid föreningens prisutdelning och julfest den 5 december. Dessa är: Harry Isaksson, Per-Erik Isaksson, Åke Johansson, Toivo Laaksonen, Hans Gestranius, Aarne Jokinen, Ingram Myhrberg, Helge Blåberg. Kauko Lindroos, Åke Gustafsson, Bengt Gustafson, Bertel Johansson och Göran Lindqvist. Sektionens pris för god insats tillfaller Tor Christiansson och Helge Eriksson.
Sektionsstyrelsen: Bertel Johansson (ordf.), Tor Christiansson, Åke Johansson, Oiva Sulonen och Göran Lindqvist. Av dessa är Oiva Sulonen nu med i styrelsen sitt fjortonde år. Och trots sina 40 år medverkar ännu sporadiskt i representationslaget. Sålunda skriver PK i ett matchreferat i början av säsongen (PIF-TPS): »Oförbrännelige Oikku syntes på centern igen och tog sin uppgift på fullt allvar. Håller fortsättningen vad dagen lovade, torde han ännu vara vår slugaste centers.»
1948
»Landsskapsseriematchen mellan Piffen och Mackabé blev ett verkligt målkalas. Halvtidsresultatet var blott 2-0, men i andra halvlek skramlade maskorna det stod härliga till. 11-0 var slutsiffrorna. I Piffen fäste man sig vid John Sjöberg, som arbetade och slet för många. Hans överflyttning till Pargas är av oerhört stor betydelse för köpingens fotboll, som efter den svenska tränarens sejour senaste år och nu Sjöbergs medverkan, går framåt med stormsteg. I centern Gustafson (Bengt) har Pargas ett stort pund att förvalta. Litet slipning ännu och pojken blir oerhört farlig. Han sköt bra ur olika lägen och var i besittning av en lämplig portion fräckhet. Bra centerämne! Totti Wahlstén var med igen och tillsammans med Gustafson och Åke Johansson bildade han en icke oäven innertrio. Också Bertel Johansson utmärkte sig genom sina farliga skott, som ofta resulterade. Myhrberg har ännu inte hittat sin fjolårsform. Lindqvist på centerhalven spelade lugnt och förnuftigt som alltid. ÅU skriver detta efter en match i början av säsongen. »Det går vägen för Piffen i våromgångens alla matcher utan nämnvärt motstånd och efter kvalificeringsmatcher mot Viipurin Reipas i Lahtis och Jyväskylän Palloilijat (seger med 3-1 resp. 4-0) är man redo för finlandsserien. Också i den avgörande kvalificeringsmatchen är John Sjöberg planens synligaste man. Sjöberg är Piffens spelande tränare fr.o.m. i år och han lyckas på ett utmärkt sätt dirigera sina mannars spel så att utdelningen blir hundraprocentig.»
Som erkänsla för gjorda uppoffringar och goda prestationer begåvas laget med en Sverige-turné i slutet av juni. Resan blir en stor upplevelse trots att det nybakade finlandsserielaget inte lyckas vinna en enda av sina turnématcher. Man spelar mot Heby AIF, Enköpings IF, Slite IF och KA 3 i Fårösund. Innan seriespelet inleds besöks Pargas av Stockholmslaget Ulvarna, som visar sig vara Piffen helt överlägset (4-0).
Finlandsseriepremiären inträffar så den 18. juli. Harry Isaksson är sedan ifjol ordinarie burväktare med Ove Lindström som ersättare. Veteranen Toivo Laaksonen är lagkapten. Och även nu går det vägen. Man besegrar Porvoon Veikot med 3-2 och tar sina första dyrbara poäng. Man klarar ytterligare av Turun Teräs och spelar oavgjort mot Kallion Palloseura från Helsingfors, Hangö IK samt Turun Kisatoverit. Men mer blir det heller inte. Sammanlagt sju poäng i serien och en fjortonde placering visar med besked att Piffen trots allt ännu inte är mogen för fotboll på så här hög nivå. I sin besvikelse över de uteblivna framgångarna gör man ytterligare helt bort sig i serien om distriktsmästerskapet och förmår samla bara en poäng. Den ovanligt långa spelsäsongen avslutas först den 30 oktober!
Laget rekryterar sina spelare bland följande mannar: Harry Isaksson, Toivo Laaksonen, Aarne Jokinen, John Sjöberg, Göran Lindqvist, Bertel Johansson, Kauko Lindroos, Ingram Myhrberg. Bengt Gustafson, Åke Johansson, Per-Erik Isaksson, Hans Gestranius, Åke Gustafsson, Torsten Wahlstén, Ove Lindström och Nils Söderström.
Reservlaget (Ove Lindström, Jens Westén, Donald Hedström, Helge Blåberg, Veli Aho, Max Lindberg, Karl-Gustaf Lundström, Viking Larzén, Bengt Björklund, Kurt Björklund, Georg Aaltonen, Per-Erik Engberg och Kurt Lemberg) når en sjätte placering i distriktsserien och av säsongens alla matcher vinner man bara hälften. Och inte går det heller bättre för vare sig A-juniorerna (Kurt Gestranius, Anatoli Uschanoff, Atte Laine, Torsten Lindroos, Stig Karlsson, Sven Rindell, Aulis Jacobsson, Aulis Halava, Paavo Tjernij, Kurt Johansson, Henry Vikström, Fingal Vilenius och Åke Laine) eller B-juniorerna (Karl-Erik Nylund, Rolf Johansson, Rolf Lundqvist, Erik Johansson, Alf Hellsberg, Rainer Vikström, Otti Lönnroth, Helge Lehtonen, Magnus Österholm, Rainer Rosing och Urpo Sandholm), C-juniorerna (Raimo Lindgren, Bror Lundqvist, Göran Silander, Henry Söderblom, Bo Gustavsson, Georg Stenbacka, Ingmar Vikström, Ole Backman, Rolf Magnusson, Rainer Karlsson, Heikki Lindholm, Klas Salminen, Tom Vanne och Urho Sandholm) vinner sju av nio spelade matcher och hemför till föreningens stora tröst och glädje distriktsmästerskapet. När säsongen avslutats gör sektionsstyrelsen upp en detaljerad statistik över årets verksamhet och härvid konstaterar man att om matchresultaten varit över hövan, så har åtminstone matchantalet varit stort. Under säsongen spelas nämligen hela 65 matcher! Fotbollen har lockat många unga och man kan bygga den fortsatta verksamheten på en bred bas. Råmateriel finns! Framtiden förefaller att vara tryggad.
Vid sidan om det egentliga seriespelet bedriver sektionen nu en hård propagandaverksamhet. Man inser betydelsen och nödvändigheten av denna. I detta syfte och samtidigt för att bidra till Olympiainsamlingen utlyses en tvekamp mellan Pargas Kalks spinnfotbollslags och damer av det dallrande fläsket» (köpingstjänstemännens fruar) och en mellan köpingens affärsmän och Pargas Kalks tjänstemän. Inför dessa matcher skriver PK bl.a. följande: »Efter det damerna visat sina konster ifråga om läderkulebehandling, uppträda på arenan affärsmännen i köpingen, contra vid PKAB anställda tjänstemän. Att se den flyfotade Anders Bäcklund tampas om bollen med jeepkörande Harald Bergström blir helt visst sevärt». Det blir publiksuccé och stor netto behållning.
Sektionsstyrelsen: Göran Lindqvist (ordf.), Ingram Myhrberg, Harif Löfroth, Tor Christiansson och Toivo Laaksonen.
1949
»Verksamheten inom sektionen har varit synnerligen livlig. I fotboll spelade föreningens representationslag i landskapsserien. Beroende på att de flesta äldre spelarna slutat spela fotboll har laget genomgått en betydande föryngring. Detta har gjort sitt till att någon större spelstyrka ännu inte kunnat uppnås. Dock uppnådde laget tredje placering i nämnda serie. För att höja intresset för fotboll och taga hand om den stora skaran av ungdomar anställdes herr Thore Mattsson från Falun, Sverige, såsom fotbollstränare för tiden 27.7-5.9.1949. Årets stora händelse blev Slite IF:s besök i Pargas den 13-18.8. Slite IF spelade tre matcher med följande resultat: PIF Slite IF 2-3, Ekenäs IF-Slite IF 8-3 och Åbo IFK Slite IF 8-1. Den 4 september gästades föreningen av Göteborgs IFK:s juniorlag, mot vilket föreningen lyckades spela 2-2. Som jämförelse kan nämnas att gästerna vunno över distriktets juniorlag med 5-0. I föreningens lag medverkade dock två seniorer, nämligen Åke Johansson och Kauko Lindroos. Sektionsstyrelsen har haft följande sammansattning: ordf. Bertel Johansson, sekr. Ingram Myhrberg, materialförvaltare Tor Christiansson, kassör Henry Fagerholm och ledamöter Nils Bergenvall och Toivo Laaksonen. Såsom juniormanager och tränare har verkat Helge Blåberg. Så långt sektionens årsredogörelse. Ur en särskild bilaga till redogörelsen framgår, att man i landskapsserien i två repriser vinner över Åbo IFK liksom i matchen om prosten Wikströms vandringspris.
Finlands Bollförbund anordnar en träningsledarkurs i Pargas för hela åbodistriktet, och i denna deltar Helge Blåberg. I augusti flyttar John Sjöberg tillbaka till Vasa och Piffen förlorar härmed en av sina starkaste spelare. Men unga pojkar kommer istället. Bengt Gustafson (18) och Per-Erik Isaksson (19) är nu självskrivna i representationslaget och Henry (Mutteri) Vikström, Erik Johansson, Bertel Isaksson och Algot Andersson är helt nya namn. Oiva Sulonen har nu kopplat loss från sektionens aktiva arbete. För sin hängivna insats till fotbollens fromma både som aktiv spelare och som synnerligen aktiv funktionär och ledare överräcker årsmötet den 24 februari till honom förtjänsttecknet i guld. Bara fem medlemmar har före honom erhållit denna utmärkelse.
1950
Lagkaptenen Bertel Johansson fortsätter som sektionsordförande och av fjolårsmedlemmarna i styrelsen fortsätter också Ingram Myhrberg, Henry Fagerholm, Tor Christiansson och Toivo Laaksonen. Nils Bergenwall och Åke Johansson, som gör comeback, medan Stig (Stickan) Henriksson och Jürgen Schmidt är helt nya namn. Fem lag mönstras för en måttligt matchrik men föga framgångsrik säsong. Representationslaget förlorar åtta av sjutton spelade matcher, II laget vinner bara en och B- och C-juniorerna likaså bara en av tolv matcher. Den föryngring av I laget som inleddes senaste år fortsätter och nya namn dyker upp i lagsammansättningen. Karl-Erik Nylund, Donald Hedström och Torsten Lindroos debuterar. För att sporra de aktiva till större ansträngningar företas en matchturné till Sverige med Slite IF på Gotland som värd. På Gotland får man stryk av värdarna (4-1) och av Othem (7-1), men klarar oavgjort (4-4) mot Hablingbo. På återvägen från Slite gästar laget sin f.d. tränares Åke Liljedahls klubb, Arsta AIK, mot vilken man i en välspelad match får finna sig i en knapp förlust (2-1). Med 5-0 besegrar Heby AIF Piffen i en vänskapsmatch i Pargas med Helge Blåberg som rättsskipare. Ett juniorträningsläger, som planerats i Pensar måste denna sommar inhiberas på grund av bristande intresse hos föreningens juniorer.
