1940 – 1945

1940

Kriget rasar fram till medlet av mars och sätter självfallet tydliga spår i verksamheten. Bara tio matcher spelas under säsongen och aktiviteten bland de aktiva spelarna sjunker kraftigt. Säsongen inleds i juni med en vänskapsmatch mot Pargas luftvärn med Amme Karlsson som domare. Intäkterna 394:20 mk går oavkortat till organisationen Lotta-Svärd till förmån för krigsinvaliderna. I en andra ”krigsmatch” möter man Avd. bataljonen JR 9. Representationslaget deltar i år i C-serien (III divisionen) och placerar sig på andra plats i sluttabellen efter Åbo IFK. Riento klarar man av med 5-1 efter en svag match på såphal bana och mot Ekenäs IF blir slutsiffrorna desamma. Åbo IFK och Pallo-Pojat är däremot för starka. Amme Karlsson vaktar buren bl.a. i matchen mot IFK, men lämnar småningom uppgiften i yngre händer. Han ersätts till en början med Iivari Salo som alternerar med Torsten Wahlsten. Men Allan Karlsson finns ännu med, liksom Jarl Söderman, Arne Jokinen, Toivo Laaksonen, veteranen Oiva Sulonen och alla Johanssönerna. Från tidigare bekanta ansikten är också Pentti Aalto, Gunnar Lindqvist och Helmer Nordlund, men Elis Peltola och Hermes Ramstedt är nykomlingar. Sektionsstyrelsen är densamma som föregående år med undantag av Tor Eklund, som avgår.

1941

”Spelarna drar iväg i fält, en del, för att aldrig återvända. Jarl Eriksson hör till dem som aldrig skall dra på sig den rödvitafotbollströjan mera. Den 16 augusti 1941 offrar han sitt liv i Tsokkila”

En härlig solskensdag den 15 juni bryts den tillfälliga freden, vapnen tas fram och kriget flammar igen. Spelarna drar ut i fält. En del för att aldrig återvända.. Och Jarl Eriksson hör till dem som aldrig skall dra på sig den rödvitafotbollströjan mera. Den 16 augusti offrar han sitt liv i Tsokkila. Första omgången i division III spelades föregående höst och serien skall slutspelas denna vår. Man inleder därför en omsorgsfull träning redan i februari för att finna konditionen tidigare än vanligt. Träningen utgörs till en början av s.k. uppmjukningsgymnastik för såväl seniorer som juniorer. De förra leds av klubbtränaren Amme Karlsson och de senare av junior-managern Nils. Bergenwall. Särskilt juniorträningarna är mycket välbesökta. I seriematcherna klarar man lätt av Ekenäs IF (5-2) och Riento (2-0), men tar stryk av Åbo IFK (0-5). Laget deltar också i distriktsserien, men denna hinner aldrig slutspelas, ty inkallelserna till krigstjänst splittrar snart representationslaget fullständigt. Sålunda spelar man endast sex officiella matcher under säsongen och de nyanskaffade fotbollskängorna hinner knappast bli inkörda…

1942

Någon idrottssäsong i egentlig bemärkelse har verksamhetsåret inte varit. Det är blott juniorerna bland fotbollsspelarna, skid- och terränglöparna som varit i tillfälle att idka sport. Vårt land kämpar för sin frihet. Landets bästa söner är kallade under fanorna. Skolflickorna och gossarna har efter vårterminens avslutning mobiliserats för att i någon mån täcka den brist på arbetskraft som. är rådande. Det ligger något av sordin över årsberättelsens korta redogörelse.
Med tillstånd av kronolänsmannen Ivar Schoultz arrangeras sammanlagt sex juniormatcher på hemmaplan och laget spelar ytterligare två matcher på bortaplan. Motståndare är lag från Dalsbruk, TPS, Yrkesskolan i Pargas, Gnistan från Kimito samt självfallet Åbo IFK. Styrelsen får vid årsmötet följande utseende: Allan Ljungqvist (ordf.), Ami Karlsson, Levi Landén, Oiva Sulonen, Rafael Johansson, Toivo Laaksonen, Nils Bergenwall och Holger Bäckman (juniorrepresentant).

1943

Årsmötet i mars, med fjorton närvarande medlemmar, ger Allan Ljungqvist också i fortsättningen ansvaret för sektionens fortsatta arbete. Styrelsemedlemmar blir: Ami Karlsson, Oiva Sulonen, Rafael Johansson, Toivo Laaksonen, Nils Bergenwall, Edvard Johansson, Lars Karlsson och Max Lindberg. Av dessa kommer emellertid en av föreningens hittills främsta idrottsmän, representationslagets kapten Rafael Johansson inte att återse sina föreningskamrater. Han hör till årets dyra tribut på krigsgudens altare.
Bara juniorerna upprätthåller träningen och ställer upp i sammanlagt fyra matcher, varav man vinner bara en. Med Åbo IFK sker ett ovanligt fotbollsutbyte på anhållan av IFK lånar Piffen ut Oiva Sulonen till kanariefågel för innevarande spelsäsong. Också Rafael Johansson och Åke Johansson är aktuella, men av dessa stupar den förstnämnda samma dag IFK:s ”låneanhållan” når Piffens styrelse….

1944

De soldater som av nåd tillåtits överleva krigets fasor återvänder mot senhösten från fronten, men säsongen är då förbi. Det blir följaktligen en mycket kort verksamhetsberättelse: Allan Ljungqvist, Ami Karlsson, Toivo Laaksonen, Edvard Johansson, Oiva Sulonen, Helmer Nordlund, Tor Sviberg och Kurt Lemberg har att lämna uppgifter. Bollsektionens, som för övrigt nu är föreningens enda fristående sektion (samtliga övriga har sammanslagits till en sektion), verksamhetsberättelse kommer verkligen inte att innehålla något annat än några resultat från juniormatcher i bandy och styrelsemedlemmarnas namn. Innan året går till ända kallas föreningsmedlemmarnal till allmänt möte och man besluter att på nytt bilda separata sektioner för de olika idrottsformerna. I Göran Lindqvist, Åke Johansson, Sulho Engström, Guy Henrichson och Levi Landén får bollsektionen nya styrelsemedlemmar.

1945

Krigets efterdyningar lägger sig småningom och man går in för att ta igen allt vad som förlorats under ofredsåren. Och med god tur lyckas man engagera fotbollsspecialisten, gymnastiklektorn från Åbo, Juuso Lampila, som tränare för hela sommaren. Resultaten syns genast. Både yngre och äldre spelare kommer i allt större antal till träningstillfällena och när aktiviteten är som störst, är över hundra spelare per vecka med i övningarna. Arbetena på den nya idrottsplanen i Pajbacka intensifieras och slutförs på hösten – dock så sent att inga matcher hinner spelas här denna säsong. De olika lagen spelar sammanlagt 45 matcher, därav 40 på hemmaplan. I landskapsserien (division II) klarar I laget oavgjort mot Mariehamns IFK och gamla trätobrodern Åbo IFK. Både mot Mackabe och Kärpät från Åbo anställer man målkalas och vinner med 8-0 resp. 9-0. Målkalas kan man väl också tala om i matchen mot TPS i distriktsserien, men denna gång med siffrorna 10-2 till Piffens nackdel. I vänskapsmatcher mot Karis IK och Åbo IFK samt i en match mot Ekenäs IF tar man tre vackra segrar, men i en andra match mot Ekenäs är rollerna ombytta. Sedan sommaren 1939 har inget utbyte ägt rum med Hangö IK. Nu försöker man inspirera stadens klubb till nya sammandrabbningar om det s.k. Centrumpriset, vilket sedan senaste möte blivit kvar i Hangö. Hangö-klubben är beredd på en match, men denna kommer trots allt inte till stånd förrän vinter och snö omöjliggör planerna.
I distriktsserien (division III) och olika vänskapsmatcher (Kimito Sportförening, Åbo IFK och Paraisten Rehti) är II framgångsrikt laget och noterar endast två förluster i elva matcher. Ett oldboyslag förlorar båda sina matcher mot TPK och TPS medan juniorlagen spelar oavgjort fyra och vinner två av sju matcher och pojklaget förlorar med 9-0 i en vänskapsmatch mot TPS. De spelare som medverkat i I lagets samtliga arton matcher under säsongen tilldelas intresse pris. Ramlaget: Pontus Lemberg, Toivo Laaksonen, Lasse Lagerström, Göran Lindqvist, Åke Johansson, Bertel Johansson, Ingram Myhrberg, Sakari Tanner, Oiva Sulonen, Torsten Wahlstén, Aarne Jokinen och Börje Engblom.
Den framgångsrika säsongen är emellertid inte utan bekymmer. Livaktigheten kräver utrustning och pengar. Och just nu är det nästan omöjligt att i landet få köpa läderbollar. Man tillskriver idrottsvänner i Sverige och SIK-basen Harry Näsström, och lyckas inte utan svårighet skaffa fram två bollar, vilka som gåva sänds till Pargas. De många matcherna med åtföljande omkostnader resulterar i ett underskott på nästan 40.000 mk och förgäves anhåller man hos Finlands Bollförbund om ekonomiskt stöd.
Sektionsstyret: Allan Ljungqvist, Ami Karlsson, Göran Lindqvist, Oiva Sulonen, Toivo Laaksonen, Nils Bergenwall och Guy Henrichson.