1916 – 1930

1916

Erfarenheten visar, att där idrott en gång slår rot, där gör också fotbollsspelet snart sin entré och samlar snabbt ivriga anhängare. I Pargas skulle det dock dröja åtminstone ett år efter PMIF:s grundande innan kampen om läderkulan på allvar kommer igång. I föreningens räkenskapsböcker kan man se det första beviset för att något håller på att hända, då kassören G Alfred Fors den 2 maj 1916 bokför ett ”bollinlägg” på 5 mk och den 3 juni samma år ”Ahlkvist, fotbollsportar” (fotbollsmål) om 5 mk. Fotbollsintresset stiger snabbt och utan större anspråk på planer och utrustning inleds övningar för stundande matcher mot lag bl.a. från Åbo och Kimito på Bläsnäs ängarna. Den veterligen allra första officiella fotbollsmatchen i Pargas spelades den 23 juli 1916 på den nyligen färdigställda idrottsplanen intill samskolan. Som motståndare har man ett lag från Vrethalla i Kimito. Under rubriken ”Fotbollsmatch på Pargas Malm” skriver ÅU dagen därpå bl.a. följande: Kimitolaget var sammansatt av spelare från Vrethalla-trakten, medan Pargas laget var Pargas Malms idrottsförenings fotbollslag. Med liv och lust togo spelarna itu med leken. Frånvaron av bollbehandling och beräkning ersattes av energi och gåpåarlusta. Matchen blev ganska jämnspelt, vilket även bevisas av resultatet 2-2. Under var dera halvtiden gjorde båda lagen var sitt mål. Kimito-borna, som verkade mera tränade, höllo bättre ut och voro i slutet måhända något överlägsna. Den talrika publiken åsåg med synnerligt intresse den ofta nog rätt skämtsamma leken. Med mera övning under sakkunnig ledning skulle lagen bli rätt bra, ty det finns ett ypperligt materiel i dessa landsortspojkars. Den 11 augusti samma år noterar ÅU helt kort: tävlan i fotbollssparkning försiggick förlidne söndagen à Långdalen invid Vreta. Det var Långvik-Vreta laget och ett lag från Pargas som tävlade. Desamma för ett par veckor sedan tävlade i Pargas. Ansenligt med folk hade samlat sig vid planen för att åse tävlingen. Matchen vanns av Kimito med 2-1. Ett par veckor senare anhåller föreningen hos Finska Bollförbundet om förbundsmedlemskap och föreningssekreteraren John Pettersson skriver som motivering följande: Sedan numera inom Pargas Malms idrottsförening bildats ett fotbollslag, får föreningen härmed anhålla om inregistering i Finska bollförbundet av nämnda lag, bestående av följande ordinarie medlemmar: 

Eric Danskanen, Otto Eklund, Ivar Ekström, Karl, Fagerström, Elon Hällund, John Johansson, Lennart Karlsson, Gunnar Lindroos, Valter Stenmark, Fredrik Svanström, Gösta Svanström ävensom reservmännen Gunnar Blässing, Elis Ekström, Alvar Jansson och Anton Järnström.

Lagets mening vore, att inom närmaste framtid tävla med Åbo IFK:s II lag om ett mellan dessa båda lag uppställt vandrings pris. Varför vi våga hoppas, att saken med det snaraste måtte avgöras. 

Lagets dräkt vore tills vidare vanlig vit skjorta och svarta sportbyxor. Ett par dagar senare kommer förbundets svar: Edert ärade bref hafva vi emottagit. Edert anhållan om inregistrering i F.B.F. har styrelsen godkänt. I det vi önska Edert förening all fram gång på fotbollsportens område, anmäla vi, att förbundets stadgar och registreringskort erhålla ni av lekt. Aug. Blomberg i Åbo. Samma dag inlämnar föreningens viceordf. Fredrik Svanström till kronolänsmannen i Pargas en anhällan om att få arrangera en ”tävlan i fotboll den 3 september innevarande år”. ÅU förhandsmeddelar dagen före matchen, som skall spelas mot Åbo IFK:s II lag: »På Pargas Malms sportplan spelas i morgon en match mellan Pargas MIF och Åbo IFK:s andra lag. Matchen gäller om den nyinstiftade pokalen mellan dessa båda föreningar och den kallas Pargas Kängan. Den livskraftiga pargasföreningen, som nu är den första landsortsföreningen i Sydvästra Finland som officiellt upptagit fotbollsspelet på sitt program har under sommaren flitigt tränat sig och har redan nått en aktningsvärd skicklighet i spelet.» Den 5 september refererar tidningen vidare: »Senaste söndag spelades en fotbollsmatch mellan Pargas MIF och Åbo IFK:s II lag om vandringspriset Pargas Kängan. IFK segrade med 3-2. Planens dimensioner bredd 40 m. Ett närmare referat omöjligt, ty spelet led av planens smalhet. Pargaslaget har gjort framsteg trots avsaknad långspel. Många äro snabba och energiska. Hela laget ett verkligt gåpåargäng. Nästa vecka spelar pargasborna i Åbo.» Matchen i Pargas, för vilken föreningen i övrigt erlägger 14 mk och 30 p i krigsskatt, blir inledningen till ett livligt fotbollsutbyte med lag från Åbo. Man spelar en returmatch mot IFK II och förlorar denna gång med hela 1-6 och en match mot Turun Riento II, vilken återges i ÅU på följande sätt: ”Fotbollsmatchen igår mellan TR II och unga Pargas Malms IF blev för mången en överraskning, ty man hade väntat att det mera tävlingsvana Åbolaget skulle vinna klart. Pargaspojkarna visade sig vara ytterst sega och alldeles i slutet av matchen lyckades TR peta bollen i PMIF:s mål och vann med 1-0. Pargas var överlägset första halvleken men lyckades ej göra mål. Sällan har ett debutlag spelat så bra som Pargas igår. Utvecklingsmöjligheterna äro de största. Man borde skaffa sig en kompetent tränare så spelarna finge rätt skolning. Följden skulle bli att Pargas bleve ett Finlands Örgryte. Den 24 september möter Pargas-elvan ytterligare Urheiluliitto, men får finna sig i en matchförlust med målsiffrorna 1-4.

1917

Säsongens första match spelas redan den 13 maj och gäller enligt ÅU ”en match om den nyinstiftade Lasse-pokalen. De tävlande lagen äro Pargas IF (f.d. Pargas Malms IF) och UL II. Matchen gäller samtidigt för II-klass serien”. UL möter ett oväntat hårt motstånd av pargasborna och den första sammandrabbningen blir oavgjord 1-1. För att få ett avgörande till stånd ordnades en omspelsmatch samma dag och ÅU noterar: ”härvid segrade UL med 2- 0, ty pargaspojkarna hade i den första matchen ådragit sig flera skavanker och voro mycket trötta”.

Styrelsen för fotbolls- och idrottssektionen är medveten om att föreningens representationslag inte är vad det borde vara och medlemmarna Ivar Ekström, Fredrik Svanström, Lennart Karlsson, Valter Stenmark och Eric Danskanen samlas den 30 juni till rådplägning. Enligt ett bevarat mötesprotokoll fastställer man ett träningsprogram för fotboll så att: ”Måndagar och torsdagar från kl. 7 e.m. bestämdes till ordinarie träningsdagar för fotboll. Träningsdag för långboll lördagar från kl. 5 e.m. Danskanen fick i uppdrag att sammankalla och uppställa fotbollslag. Den nybildade fotbollsfonden beslöts användas för utrustning (speciellt fotbollskängor) för mindrebemedlade fotbollsspelare, varvid av fonden erlägges 1/3- 1/2 av priset”. Hur pass aktiv fotbollssäsongen sedan blir för PIF kan eftervärlden inte få besked om i föreningens urkunder. Några som helst matchresultat eller referat finns inte bevarade ÅU noterar blott, att en fotbollsmatch hållits mellan IFK II och PIF, troligen den 14 oktober, men resultat saknas. Matchen gällde vandringspriset Pargas Kängan.

1918-1920

Nödår kan man med fog kalla de tre påföljande fotbollsåren i Pargas. Både aktiva och i all syn nerhet hängivna ledare lämnar orten och med dem försvinner all livaktighet. ÅU belyser situationen ganska träffande i ett par notiser i oktober 1918: »Om söndag i Idrottsparken 1/2 11 f.m. match PIF och IFK II i tävlan om det mellan föreningarna uppställda vandringspriset, den s.k. Pargas Kängan, och dagen därpå: »Meddelas att Pargas IF icke kan ställa upp till spele.»

1921 

Sedan föreningen på årsmötesnivå fattat beslut om återupptagen verksamhet börjar fotbollen rulla igen. Men det är klart att man efter en tre års paus i träningarna i nte kan räkna med så värst stora framgångar. Och årsberättelsen konstaterar helt kort: ”I fotbollsspelet, som medlemmarna omfatta med största intresse, har tillsvidare inga större segrar uppnåtts. Matchen mot AIK visade dock att början är gjord, och att föreningen med fortsatt arbete kan göra sig gällande även på detta område”. Pargas Kungörelser berättar också om en vänskapsmatch mot ”Dragsfjärds fotbollslag” den sista juli, men något referat från matchen finns inte. En humoristisk notis i nr 4 av den i år första gången utkomna tidningen Sportliv noterar att ”Landsmatchen Pargas- Holland spelades den 11 dennes. Pargaspojkarna kunde inregistrera en härlig viktoria med 7 mål mot 0”. Tidningen Västra Finland är mer detaljerad i sitt matchreferat och omtalar att Holland representerades i matchen av ”besättningen på den holländska ångaren Eem, som för närvarande ligger i Pargas”. Som ett synbart resultat av de regelbundna sammankomsterna och träningstillfällena på idrottsplanen varje söndag eftermiddag och onsdag kväll kan man uppställa och till Finska Bollförbundet anmäla ett ordinarie representationslag med följande sammansättning: Lars Palin, Gunnar Lindroos, Gunnar Lindholm, Arvid Karlsson, Claes Wilkman, Elis Ekström, Brynolf Mickelsson, Gösta Malmqvist, Rafael Abrahamsson, Brage Forss och Alvar Jansson med Bernt Björklund och Valter Sundell som reserver.
I samband med en totalinventering av föreningens inventarier konstateras att fotbollsutrustningen måste kompletteras. Och under året inköps tre par fotbollskängor, en fotboll och en visselpipa.

1922-1930

Den tydliga optimism som präglade fotbollsentusiasterna senaste år förmår man inte vidmakthålla, då också föreningens verksamhet som helhet nu sakta men säkert tynar av för att småningom helt upphöra. I maj 1922 erlägger man trots allt årsavgiften till Bollförbundet och anmäler följande lag till ”seriematcherna”: Claes Wilkman, Arvid Karlsson, Gösta Malmqvist, Brynolf Mickelsson, Elis Ekström, John Malmqvist, Rafael Abrahamsson, Erik Malmqvist, Gunnar Lindroos, Tor Stenmark och Lars Palin med Gunnar Andersson, Bernt Björklund och Gunnar Lindblom som reserver. Utrustningen utökas med två fotbollar. Såväl tidningsreferat som uppgifterna i föreningens arkiv är mycket kortfattade ifråga om matchresultat från de få matcher som under de närmaste åren spelades. Pargas Kungörelser noterar att PIF möter Åbo IFK kl. 1 e.m. den 30 juli 1922, men resultatet uteblir och ÅU berättar om ”kampen om Åbo-pokalen i fotboll i vilket deltar utom Åbo även Pargas IF och Salon Viesti” samt om en match mot Riento II. I en match i distriktsserien vinner PIF över Turun Urheiluliitto och ÅU relaterar: ”Urheiluliitto lade sig till ”flogg” i dubbel bemärkelse av Pargas IF. Dess spelare blevo nämligen något söndersparkade av de duktiga pargasgossarna, som segrade med 2–1”. Åbo IFK vinner denna II klass serie med 10 poäng, PIF samlar två poäng och blir fjärde bland de sex deltagande lagen. Matchen mot Salon Viesti spelas i Pargas och enligt ”spelreglerna” borde PIF via Bollförbundet ha erlagt respengar till det gästande laget. Så sker emellertid inte och Salo-föreningen vänder sig per brev till PIF och kräver ersättning. Föreningssekreterarens (Ivar Ekström) svar belyser förhållandena i Pargas ganska väl: ”Besvarande Edert värderade brev av den 12 dennes få vi härmed meddela, att vi redan senaste sommar underrättade lektor Blomberg om, att vi ej kunna lämna bidrag till Bollförbundet, då vi på grund av idrottsplanens öppna läge erhålla endast frivilliga inträdesavgifter och dessa i regel ej uppgå ens till 100 mark per match. I stället hava vi varken anhållit om eller erhållit resebidrag av Bollförbundet. Då det emellertid är vår uppriktiga önskan att på något sätt gottgöra Eder, och vår förenings dåliga ekonomi omöjliggör sändandet av bidrag, våga vi föreslå, att vi instundande sommar spela en match å Eder plan”. Man utmanar i september avdelta kustartillerisektionen på Örö utanför Hangö till en match i Pargas, men sektionen avböjer då man den planerade speldagen ”hava Överbefälhavaren här på inspektion”.

Följande år anmäler PIF inte något lag till den s.k. Åbokretsens fotbollsserie. Två matcher blir säsongens slutfacit. Den ena utkämpas mot ”ett militärlag från Örö, varvid PIF fick stryk (3–1) beroende kanske mest därpå att en del spelare från Pargas deltogo på Örölagets sida” fastslår föreningens årsberättelse och den andra är enligt ÅU en ”landsmatch”. Besättningen på kolångaren Zaan från Holland utmanar men förlorar mot pargasborna med hela 9 – 0 inför en ”talrik publik”. Men så blir det tyst på fotbollsfronten. Inga officiella träningstillfällen eller matcher ordnas. Kampen om läderkulan har definitivt avstannat… Och det dröjer ända fram till föreningens verkliga uppryckning, årsmötet den 12 augusti 1930, innan verksamheten kommer igång igen. Bollsporten får då sin egen sektion och ansvaret för denna läggs på Brynolf Mickelsson, Armas Laaksonen och Sigfrid Fagerlund.